Nyfödd bebis: Vecka 3
Kanske börjar du eller ni känna igen bebisens olika skrik, och kan höra skillnad på trötthet eller hunger? Eller så börjar du misstänka kolik? De första veckorna med en nyfödd bebis går i en rasande fart och från att den lilla kanske mest har ätit, sovit och fått blöjan bytt är det troligt att ni nu har små, korta stunder tillsammans. Din bebis fascineras säkert av ditt ansikte, speciellt munnen och ögonen. Din lilla börjar sakta men säkert sträcka ut kroppen och öppna upp händerna från att tidigare legat i fosterställning med stängda händer, precis som inne i magen.
Kolik – vad är det?
Kolik är något som många föräldrar är rädda för. Varför bebisar får kolik vet man inte helt säkert ännu, men ett par faktorer som man kan se påverkar är ett omoget tarmsystem, brist på snälla bakterier i magen och fel matningsteknik. Det finns även viss pågående forskning som visar på att gener till viss del kan spela in.
Kolik debuterar oftast redan vid 2-3 veckors ålder och brukar ge med sig runt 3 månaders ålder, men för en del håller det i sig längre. Det kan vara svårt att veta om ens barn har kolik eller inte men det du kan hålla utkik efter är om skriket oftast börjar på eftermiddagar eller kvällar och sedan pågår i flera timmar. Om detta händer minst tre gånger i veckan och inte går att koppla till någon annan anledning, som exempelvis födoämnesallergi, kan du börja ana att kolik är orsaken. Om så är fallet – kom ihåg att du som förälder aldrig är orsaken till koliken. Andra tecken på kolik eller ont i magen brukar vara att bebisen är svår att få kontakt med, spänner kroppen som en båge, krampar upp och ner med benen samt håller ögonen stängda mycket, alltså isolerar sig i sin smärta.
Om ni drabbas av kolik kan du hjälpa ditt barn genom att bära och vara nära, med mycket hud mot hud. En del bebisar blir avslappnade av ett bad eller en värmekudde på magen. Är ni två i en relation är det viktigt att dela på ansvaret att vagga, vyssja och trösta för det tar på krafterna att ha en bebis som skriker timmar i sträck. Våga be om hjälp och avlastning, och prata med er BVC-sköterska för att få stöttning. När det är som allra värst, försök att komma ihåg att det kommer gå över, ingenting varar för evigt, även om det känns så just nu.
Bebisens utveckling
Bebisar ser bäst inom ungefär 20 centimeters avstånd i den här åldern och börjar se både klarare och tydligare. Exempelvis kan ditt barn tydligt se ett ansikte som är nära men det är svart och vitt som dominerar i färgskalan. Det här innebär att din bebis kommer kunna upptäcka världen på ett nytt sätt än tidigare, vilket kan medföra att hen upplevs lite mer beroende av dig som förälder och vill vara nära samt få mer uppmärksamhet.
Även om din bebis inte orkar lyfta på huvudet vid magläge än, är det bra att låta ditt barn ligga på magen några gånger per dag. Det hjälper till att variera huvudets läge och så får hen lite nackträning. Här finns ingen tidsgräns eller rekommendation för hur ofta eller hur länge, utan om din bebis trivs med att ligga på mage är det bra att göra det en stund. Protesterar din lilla redan efter några minuter och du inte kan avleda på något sätt är det bäst att avbryta och prova igen lite senare. Får ni inte ihop det alls så är det ingen stress, för en gång är bättre än ingen gång. Eftersom små barn rekommenderas att sova på rygg är det bra att ha lite uppsikt över vilket håll huvudet lutar åt, så att det blir höger och vänster om vartannat. Det avlastar bebisens bakhuvud.
Babyvård: Naglar
Bebisens naglar är väldigt mjuka, därför rekommenderas det att man filar naglarna istället för att klippa dem de första månaderna, så att man inte råkar klippa bebisen i huden. Använd en liten nagelfil och fila både tå- och fingernaglarna. Naglarna växer snabbare än man tror och det är inte konstigt om du behöver fila naglarna en eller flera gånger i veckan.
Amning/ersättning
För en del är det enkelt och naturligt att amma, medan det för andra kan trigga känslor som man inte var beredd på. Och ibland är det bebisen som inte riktigt förstår hur det ska gå till. Det är inte ovanligt att det tar 1-2 månader innan det känns som att amningen och tekniken “sitter” eller börjar falla sig mer naturligt. Men om någonting känns fel eller smärtsamt är det viktigt att du och din bebis får hjälp, så att ni båda kan få en så bra upplevelse av matningen som möjligt. Fråga på din BVC vilka möjligheter som finns i ditt område för att få stöd så tidigt som möjligt.
Om ni istället väljer att flaskmata bebisen, se till att göra det till en mysig stund för er båda. Det optimala är att vara hud mot hud och låta bebisen ligga tryggt i din famn. Ha gärna ögonkontakt om bebisen vill och låt det ta tid. Även vid flaskmatning handlar det mycket om teknik för att det ska fungera, så våga be om tips och råd på BVC.
